Kjære M.

    Om jag hade dig här, skulle jag stänga dig inne flera timmar för att få behålla dig för mig själf. Så skulle jag mätta mina ögon genom att se på en riktigt god kvinna som jag sätter främst af alla och som jag innerligen håller utaf. Vet du och har du hört omtalas, att en hädareyngling, och en hedning kan ha stunder, då han önskar att ha annat, som trampar genom hans själ än feta herrar i lauparskor?
    Nej, jag kan icke skrifva i dag. Jag är trött och fattig
    - Tänk dig. Jag har setat med pennan i långa minuter och funderat på, hvad jag skall hitta på. Och ändock be­höfver jag så väl skrifva till dig just nu. Jag behöfver dig. -
   Då du läser biten i Nornan skall du tänka på, att detta är icke hvad jag ämnade, då jag skref den. Mest var det för att jag ville en gång skrifva en rad om min mor - men här är icke den intensitet, som jag, kände, då jag planlade biten.
    Ja, du får se. »Historien» vil bli dig en skuffelse.
    Hjärtlig tack för slipset. Jag skall bära det, då vi ses härnäst, som jag hoppas sker snart. Lindskog är nu hemma i Göteborg. Kanske han och jag träffas i Stockholm redan i januari.
    I så fall lärer jag aldri se Norge mera. Och dig?
    Hälsa familjen – och hjärtligen den älskliga L.