Andre artikler;

Strejk vid Sulitjelma
Internationällt tältlif
Isbræmålaren
Den stora grufolyckan
Artikkelserie om Sulitjelma

Tilbake

STREJK VID SULITJELMA

Bodö den 19 december.

    Sulitjelma är ett namn, som i Sverge länge betecknat landets högsta fjäll - beläget någonstädes förfärligt ödsligt och afsides i Lappland. Nu är Kebnekaise det högsta och Sulitjelma är befunnet vara ett norskt fjäll. Endast en topp af nära ett halft dussin står inom svenskt område.
    Men det är endast geografiskt, som Norge äger Sulitjelma. Dess värkliga ägare äro utländningar: svenskar, tyskar och en och annan af en tredje och fjärde nationalitet. Svenskarne äro dock herrar på täppan, äga största delen och styra till största delen. Hufvudkontoret är i Helsingborg. De största aktieägarne äro konsul Persson i nämnda stad och professor Sjögren i Upsala.
    Bolaget har i Sulitjelma oerhörda förråd af koppar, som under somliga tider brutits ur fjället af en arbetsstyrka af 800-900 man. Den sista tiden har, som följd af de låga kopparprisen, numerären varit omkring 400 man, hufvudsakligen svenskar - i Nordland och Bodö alltid benämnda "Sulitjelmasluskar."
    Som kan tänkas råder den lifligaste trafik emellan Sulitjelma och Bodö. Här emellan är ett afstånd på icke fullt 15 mil och kommunikationerna äro ypperliga: ångbåtar från Bodö inåt Saltenfjord och Skjerstadfjord, järnväg några mil och ytterligare ångare på ett par sjöar. Sulitjelmas utfartsväg går öfver Bodö; Mäta delen af dess förnödenheter passera denna stad. Direktörer, ingeniörer och arbe- tare ses här ofta. Bodö är också mycket intresseradt af allt, som sker i Sulitjelma.
    Under hela hösten har man här haft sig bekant, att arbetarne icke varit så belåtna med sin tillvaro i Sulitjelma grufvor, och ett par gånger talades allmänt om en i görningen varande stor strejk. Deraf blef emellertid ingenting, men talet om strejk fortfor och man hade mycket att förtälja om hur det under denna tid skulle flyta blod på Bodö gator. Det hade så gjort förr; men det skulle bli än värre nu, om denna massa hänsynslöst folk på en gång skulle komma.
    I synnerhet fruktade äro svenskarne. De ha kort väg till en boxhandske, en blypiska eller till och med en knif. De äro vanligen stora starka karlar, älska bränvin öfver allt och äro - många af dem - icke obekanta med arrester och fängelser. Då de komma raglande på gatan hör man ljudliga och kraftiga svordomar runga mellan väggarne, och man blyges nästan att vara svensk - i en stad, der svenskar af hvarjorn och enorn naturligen anses vara råa, våldsamma, supiga, skräniga och sluskiga samt och synnerligen. Sista tiden har man i Bodö fått ytterligare vatten på kvarnen. Ett par nyligen längre söderut i Norge begångna mord hade till gärningsmän svenskar, och lagmansrätten i Nordlands amt har under sista veckan framlagt ett par mål rörande grof misshandel - med svenskar som hjältar och stridsmän. Lagmansrätten har sitt säte i Bodö och hade de dagar, som de svenska misshandelsmålen voro före, fullt hus af intresserade "Bodö-væringar".
    Nu kan man tänka sig stämningen i Bodö, då det häromdagen hitkom telegram om stor strejk i Sulitielma och att man kunde vänta ett par hundra "sluskar", om icke flera. Polisen, som räknar ett fjärdedels dussin man i daglig tjänstgöring (förstärkes af brandmanskapet vid behof) förökades till hittills osedda dimensioner. Arresten sattes i stånd att mottaga ett större antal folk. Bränvinssamlagets utminutering instäldes. Olrättighetsinnehafvare fingo instruktioner. Kvinnor och barn bäfvade. Männen talade gärna om vackra bragder vid stora slagsmål under storsilltiden i 70-åren. Angarne skreko ute på den dåliga hamnen och stucko så ut i storm och rägn på väg till Fineide att hämta Sulitjelmasluskar.
    I förgår kommo alltså ungefär 100 man och flera väntades med nästa lägenhet. Af de 100 reste emellertid hälften genast söderut för att taga hem till Sverge och af den stora oredan i Bodö syntes icke mycket.
    Strejken hade icke fått det omfång, som de första underrättelserna gifvet vid handen.
    Dess orsak var naturligtvis missnöje med arbetslönerna, som ansetts för små att lefva utaf. En samverkande orsak var missnöjet med subdirektören, en ung svensk-amerikanare Wenström, som på kort tid lyckats göra sig allmänt hatad af arbetarne och allmänt beledd af ingeniörer och kontorsmän vid verket.
    Så godt som allt arbete i grufvorna vid malmens brytning och transport till scheideplats betalas efter ackord, som gäller en månad åt gången. För "minerne" bestämmes prisen pr. kubikmeter utbruten massa; för "fordrerne" som ombesörja transporten ut af grufvorna, pr vagn. Brytningsarbetet har sista tiden hufvudsakligen pagått vid Charlotte, Giken och Nya Sulitjelma, vid hvilka tillsammans sysselsatts inemot 400 man.
    Efter de priser, som i juli månad gälde, gafs en genomsnittsförtjänst pr arbetsdag till "minerne" vid Charlottegrufvorna af kr. 3:85, vid Giken af 4:42 och vid Nya Sulitjelma af 3:49. För alla grufvor tillsammans stälde sig genomsnittsförtjänsten till kr. 3:80 pr. arbetsdag. För "fordrerne" blef dagsförtjänsten vid dessa tre grufvor respektive kr. 3:27, 3:01, och 3:20. Genomsnittsförtjänsten kr. 3:17.
    Förtjänsten kan naturligtvis blifva både större och mindre än hvad dessa siffror visa, beroende på arbetarnes större eller mindre öfning, flit och duglighet.
    Nu för tiden står kopparn i lågt pris och en reduktion af arbetslönerna vid Sulitjelma var för verkets ägare önskvärd, i synnerhet vid betraktande deraf att - såsom påstås - aflöningarne här voro genomgående högre än vid andra berverk i Norge och Sverige.
    Ehuru man vidtog nedsättningar gjorde dock förhållandena att i november medelförtjänsten blef för arbetarne vid de respektive grufvorna kr. 4:33, 3:39 och 3:41.
    Från hufvudkontoret i Helsingborg kom då order att förminska utgifterna till normalpriser, som förut bestämts, eller så, att en vanlig duglig arbetare skulle som dagspänning kunna påräkna från kronor 2:50 till 3: -. Grufdirektören Corneliussen, den omtyckte förste mannen i Sulitjelma, var vid denna orders ankomst på en resa i Sverge och det blef den opopuläre subdirektör Wenströms lott att genomföra prisnedsättningen. En del arbetare vid Nya Sulitjelma satte sig i rörelse för att få i stånd en arbetsnedläggning, som också mycket riktigt tog sin början och snart omfattade cirka 400 deltagare. Det såg till en början ut som skulle öfverenskommelse vara omöjlig att träffa, och någon angenäm underhandling kunde det häller icke vara för subdirektören, ty en af arbetarnes fordringar var "bort med subdirektör Wenström!" Kom så direktör Corneliussen tillbaka och förhandlingar började mellan honom och en arbetarerepresentation af fem man. Arbetarna höllo länge på sina fordringar af i hvart fall minst 3 kronor pr. dag för allt ackordsarbete, och ville att de i juli gällande priserna skulle betalas för framtiden. Då styrelsen genom direktören, icke kunde bevilja så höga arbetslöner togo omkring 100 man, till största delen svenskar, sitt afsked och reste. Resten stannade kvar och nöjde sig med decemberprisen: "minerere" en normal ackordslön af 3 kronor pr dag och arbetare vid linbanor och "fordrere" vid grufvorna 2:50 och 2:75 pr. dag.
    Den 17 dennes på morgonen började åter arbetet på alla punkter. I Sulitjelma har inga oroligheter förekommit under strejktiden. Arbetarnes uppträdande har varit sansadt och exemplariskt och ryktet om att de velat företaga sprängningsförsök af en del förrådsmagasiner är utan grund. I Bodö aflopp det också nog så fredligt. Det har visserligen varit rikligt af svordomar och skrål på gatorna samt fylla, trots bränvinsförbudet, men större excesser hade ingen blifvit varse. Nästan de ende, som fått klädda blodiga skjortor, ha varit stadens polismästare (han är tillika magistrat!) och en poliskonstapel. Polismästaren fick så att han blef urståndsatt att visa sig på gatan och konstapeln fick icke mindre. Bodöborna säga om den senare, att det kunde just vara rätt och lagom. Arresten har naturligtvis varit befolkad och böter ådömda, men det har icke varit farligt alls; och det stora mod, som man på förhand gick och samlade på, var bra onödigt.

Moókal.