Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning, 10/8-15/8 1895


Artikkelens deler;

Sulitjelma
På skidor til Sulitjelma
Naturen vid Sulitjelma
De första gruvarbetena
Gruvbesök
I Fagerlid
Läkarevården
Hur man lever .....
Ett storartat arbete

Tilbake

 

Hur man lever i Sulitjelma

    Då man från Langvand ser Furulunds vackra hus, pittoreskt strödda omkring vid bergsfoten, känner man strax: här måste man trivas!
   Öppet ligger Furulund för solen; framför är den djupa sjön, som speglar fjällen med nästan hela sin yta och gör vattnet trolskt. Sommartid är grönt i varendaste vrå. Furulund, som är Sulitjelmas huvudstad, har 40 hus el­ler så omkring, och har över sig en prägel av trevnad och förmögenhet. En del av husen äro byggda med små ansatser till villastil, som söderut ingen skulle lägga märke till, men som för den från Bodö kommande smakar av både lyx och smak. Direktörens villa, direktions­villan, ett par ingenjörsbostäder samt »peisestuen» visa Sulitjelmaarkitektens förmåga.
   Vintertid stå träden ofta med snö i grenarna, ty Furulund är Sulitjelmas lugnaste plats, här tar icke fjäll­vinden så mycket.
   En del småttingar ur funktionärsfamiljer åka på skidor med sportsmässig färdighet, och icke som barn i all­mänhet. Med lugn och utan att röra en ansiktsmuskel sätter en ung flicka i väg emot ett konstgjort hopp och tar det med den sanna klämmen. Skidor av telemarks­typ och lappfason stå lutade mot varje vägg i Sulitjel­ma, icke minst vid den stora kontorsbyggnaden, där sty­relsmaskineriet arbetar i en mängd rum.
   Där inne blir man, fastän främling, hjärtligt välkom­nad av alla och en var. Så träffar det sig så bra, att man är »skrubsulten» och att det just är frukosttid. Man går med de ogifta funktionärerna och intager frukost i ångköket. Klockan är halv ett på dagen. Den första lätta kaffefrukosten har serverats ett par tidiga förmiddagstimmar. Middagen kommer, sedan allt dagsarbete är slut, klockan 7 e. m.
   Maten stoppas in under munter passiar. Har det va­rit middag, går man ned till mässen i peisestuen och dric­ker kaffe.
   Mässen
är samlingsplatsen. I ena ändan av en byggnadslänga vid sjön är ett litet rum för tidningar, spelbord och diverse, och genom detta kommer man till den ganska fornnordiska salen, som är Furulunds sällskaps­livs centrum. Röstat tak; nakna bjälkar; ett långt bord efter golvets mitt. Öppen spis. Vid bordändarna sir­ligt, ur väldiga trästammar utsirade stolar. Högsäte vid långväggen. Gamla skåp i hörnen. Gamla dryckeskan­nor av trä. I taket ett slags vikingaskepp av en enda nä­ver. Över högsätet en renhornskrona och Sulitjelmas vapenskö1d, ett stort S med emblem, ett vapen, som åter­finnes i guld på funktionärernas mössor av sjöofficers form. I ett hörn ett utmärkt pianino från Bröderna Hals.
   På det långa bordet en mängd tidningar.
   Vid sin kopp kaffe tager man en tidning till sig. Det är ett så rikt urval, att man nyfiket spörjer den, som är poststationsföreståndare (postaabner) här, huru många tidningar man håller här i Sulitjelma. Han upplyser att det är 30 svenska, 47 norska, 5 engelska, 13 tyska, 7 danska, I finsk och 4 amerikanska, vilket gör 107 stycken.
   Verket håller för funktionärernas mäss ett 25-tal tidningar, varibland G. H. T. representerar Göteborg, N. D. A., D. N., Kasper, Figaro m. fl. representera Stockholm, samt ett ansenligt antal utländska illustrerade tidningar såsom The Graphic, Fliegende Blätter och Mining Jour­nal o.s.v. Arbetarna äro flitiga prenumeranter. Sven­skarna hålla tidningar från de flesta svenska städer, Norrbottenskuriren och Fäderneslandet ha  de flesta pre­numeranterna.
   Här är festlokalen.
Här hålla funktionärerna jul och känna sig som i familj. Här avätes en och annan vad­hållningsfrukost efter stilfullt gjorda matsedlar.
   Då föret är gott och vädret vackert under vintersön­dagarna har »Skiklubben» pristävlingar. Dr Möller är dess själ. Han har kunnat konstatera, att de väldiga backarna i Sulitjelma icke äga medtävlare. Det kan han ha rätt uti. Har man arbetat sig upp till Jakobsbackens gruvor (storartad utsikt över de sju Sulitjelmatopparna, Saulo och Blaamanden, samt en taggig fjällkedja i Sverige), så har man de bästa backar i rak linje 5 kilometers väg.
   Ett skyttelag, under ledning av en ingenjör, har in­köpt en del remington- och Krag-Jörgensens gevär och har tävlingsskjutningar på en särskilt arrangerad skjut­bana.
   
Den 17 maj, som är Norges nationaldag, stannar arbe­tet vid middagstid och lämnar folket ledigt. Goodtemp­larorden börjar dagens festligheter med ett fantåg. Se­dan vidtaga kroppsövningar och tävlingar: man störtar stång, springer o. s. v. Är isen borta från Langvands yta, ställer man till en kapprodd med nordlandsbåtar.
   Lawn-tennis spelas på sommaraftnarna, och snart skall här byggas en kägelbana för redan anvista medel.
   Var för sig ha funktionärerna inrättat sina rum på det »koseligaste» sätt, med trevnad och värme som än­damål. De ha ärliga svenska porslinskakelugnar, ring­ledningar för uppassning, tavlor på väggarna, hudar på golven och en och annan originell dekoration i ett hörn. På detta sätt ha de här i ödemarken skapat sig inbjudan­de hem för de långa, mörka och många vintermåna­derna.Sommartid är turisttrafiken icke så obetydlig. Här finns, trots att verket kan erbjuda ett 20-tal gästrum, en turisthydda vid Fagerlid.
   Mässens främlingsbok upptager namn av en stortingspresident och en biskop, samt lärde, läkare, skolmän, na­tursforskare av en hel del olika nationer. Många ha skrivit vackra saker på vers, bland andra den bekante fjällmannen Svenonius:
   
»Hoppet råknas med rätt som himlens härliga gåva;
   Verkligheten
är dock bättre att stödja sig på.
   Här gå båda så nära varann, att man kan tycka sig finna
   Hoppets djärvaste dröm likställd med verklighet.»

 
(C) Sulitjelma historielag